2008

Det har nog hänt mer på det här året än på hela mitt liv känns det som. Iaf om man ska räkna känslomässigt.
  • Flyttade 54 mil 3 dagar innan nyår
  • Började nytt jobb i en ny stad redan efter 6 dagar i Småland
  • Blev gravid i samma veva
  • Göran dog
  • Begravning
  • Vantrivsel på jobbet
  • Foglossning och andra graviditetsbesvär
  • Stella föds
  • Jag blir mamma
Kanske inte så konstigt att det blir lite för mycket ibland. Omställning från arbetande till "hemmafru" blev kanske inte som jag tänkt mig. Tror faktiskt att jag har lindat in hela det här med att vara föräldraledig. Missförstå mig inte nu, för jag älskar att vara med Stella och jag tycker det är ett makalöst bra land man lever i om man tänker på föräldraförsäkringen. Hur som helst så kan man ju aldrig riktigt veta hur det kommer att bli, eller kännas.
Martin funderade på ifall jag är understimulerad nu när jag bara går här hemma och bor ute på landet, och det kan nog vara en av orsakerna. Likaså trodde han att jag är "utarbetad" eller hur han uttryckte sig och det är nog kanske det som är en av de jobbigaste grejerna. Jag har nog varit stressad över allt. Hinna laga lunch till mig på dagarna, hinna duscha, diska, plocka, städa osv fast man har en liten guldklimp på armen som kanske inte alls vill ligga i babysittern och titta på. martin jobbar hela veckorna och på helgerna vill han fiska så det känns inte som vi har nån familjetid heller. Vissa dagar sitter man där med en ledsen dotter i morgonrocken, oduschad, svettig och med håret på ända hela dagen. Man får inget gjort vare sig man vill eller inte. Ut och gå är ju skönt och så, men hur kul är det att gå själv i längden? Kom nu inte med nån lam idé om att jag ska efterlysa promenadkompisar nånstans, för så funkar inte jag! Jag har några få vänner som jag vill dela saker med och det är ingen som bor närmare än 2,5 mil.

Men jag har nog ingen förlossningsdepression, jag är bara nere. Iaf vad jag själv tror... Det är bara sådär som att ingenting är roligt. Jag ser inget positivt i nått, förutom Stella då såklart. Hon är min glädjekälla och sol. Ingen kan vara ledsen när hon är glad.

Jag har mina små pysselprojekt på kvällarna iaf och det är skönt att ha nått stimulerande att göra. Som häromdagen så sydde jag en liten blöjpåse att knyta fast på spjälsängen. Vit påse med ett stort begie hjärta på och rosa sidenband. Blev söt men inte perfekt, för jag har egentligen ingen talang med en symaskin. Mamma har alltid handarbetat hela mitt liv men jag var aldrig speciellt intresserad av det. Jag valde träslöjd istället och trivdes med det. Nu när man snart är 30 börjar man förstå det roliga och fiffiga med att ha en symaskin och att kunna använda den. Våran symaskin är från 1967 och har nog inte blivit servad på 20 år. Den låter illa och beter sig lite lustigt. Nu har jag iofs inte lärt mig den riktigt än, men jag ska önska mig en nyare begagnad i 30-årspresent. Synd bara att det är 11 månader tills dess.

Har fortfarande inte fått mina journaler och andra papper från min förlossning och tydligen kan det dröja 1-2 månader. Nu har det snart gått 2 månader så jag hoppas dom kommer nu. Känner att jag vill skriva ner min förlossning, men jag måste ha journaler och Martin till hjälp. Själv var jag så borta av all smärta och lustgas så man har tyvärr, eller kanske tack och lov missat en hel del.

Lillfisen ligger och sover efter många om och men. Storfisen är på väg att lägga sig nu och jag ska göra dom sällskap.
Sov gott!

Kommentarer
Postat av: Maria

Det är väl inte så långsökt att allt som hänt kommer ikapp dig nu. Trots att du har att stå i med lilla tösen så har du ju ändock en hel massa tid då ditt huvud hinner ikapp det som skett den sista tiden. Glöm inte bort dig själv i allt bara och du vet att man inte behöver stressa upp sig för att disken blir ståendes eller duschen inte hinns med en dag ;). Jag hoppas du får landa lite snart.



Och angående din kommentar hos mig...så är du värd vartenda gott ord och varenda god tanke..så det så :)

2008-11-08 ★ 02:43:58
URL: http://hecate.se
Postat av: TuffLoysan

Tror säkert att depp perioden kan ha att göra med allt som hänt. När det sker så mkt under bara ett år så är det inte konstigt om kroppen inte hinner med. Sen det där att du kanske blir understimulerad av att bara gå hemma, å inte hinner med dig själv/hemmet på dagarna.. känner jag igen mig sååå väl i! Dock brukar jag utan problem hinna duscha, värre är det när man ska torka/platta håret. Men städa å tvätta å diska å äta hinner jag inte alltid med.. å när städandet blir lidande så känner jag bara vantrivsel av att vara hemma. Å att promenera själv blir trist i längden =/ Är själv ute å går själv oftast, vilket resulterar i att det inte blir så mkt promenader som jag helst vill. Å det där med att bara skaffa sig nya vänner så där funkar juh inte, precis som du säger. Kanske är lite lika du och jag..? Men ska ni inte börja nån babymassage/föräldragrupp då? Kan juh vara skönt att få komma iväg nån gång och träffa lite folk, även om det inte slutar med att man umgås utanför gruppen. Stå på dig tjejen! Finns här om du vill prata. Kramar

2008-11-08 ★ 08:30:45
URL: http://tuffloysan.blogg.se/
Postat av: Tete

Det du beskriver är ju inte roligt nånstans, men väldigt naturligt och vanligt. Det ÄR en stor omställning och självklart påverkas man av sådant. Alla stora livsförändringar följs av någon form av kris. Vissa kriser märker man knappt av själv medan andra blir mer påtagliga, som den du har nu. Det första du ska göra är att släppa kraven på dig själv. Då släpper även stressen. So what om du inte hinner/orkar/får möjlighet att laga lunch en dag. Käka mackor eller värm en färdig soppa eller nåt liknande istället. Jag levde nästan uteslutande på varma mackor gjorda i micro under Ms två-tre första månader. Det är inte nyttigt men hur nyttigt är det att stressa sönder sig då? Och äter man en bra middag på kvällen så får man ju ändå i sig alla näringsämnen man behöver så... Önskan att vilja hinna med allt och vara så bra som möjligt är bara en bra önskan om man låter verkligheten vara verklighet. Önskan vara motivation i den verkligheten. Att försöka göra den önskan till verklighet knäcker vem som helst. Sen detta att Martin jobbar och sen vill fiska på fritiden. Det känns igen. Inte fiske, men umgås med polarna. Så lät han här hemma. Och det tog tid för honom att vilja prioritera familjetid före allt annat. Och det var jobbigt och gjorde ont i mig osv. Men! Han ser det inte som att han väljer fisket före er. Han ser det som att nu är han ledig och då vill han fiska. Ni finns där varje kväll han kommer hem, och varje morgon han vaknar. DET är familjetid enligt honom. Iaf om han är som den generelle nyblivne pappan... vilket min då var. Hans fiske är ju som din sömnad. Ett sätt att slappna av från både jobb och det nya familjelivet med all oro, stress, förundran och andra mäktiga känslor, som följer med det. En tid att smälta och tänka igenom och landa i den nya rollen och det nya livet. Tyvärr kan han inte fiska hemma... ;-) Och det är ju viktigt att man håller kvar i delar som definierar vem MAN SJÄLV är. Det har ju jag lärt mig rätt brutalt ganska nyligen... Så... Slappna av, släpp kraven på dig själv, ge honom hans egentid men kräv och så din egna egentid då han får ta över nappflaskmatning och nattning eller liknande. Hitta små stunder. Man kan inte kräva allt för mycket som bebisförälder, men en liten egen stund som är just bara EGEN gör otroligt mycket i längden! Och tillåt dig själv att må dåligt också. Det är en naturlig del och ett sätt för kroppen och huvudet att bearbeta allt som hänt och händer. Ja... det är mina tankar i frågan iaf. Hoppas du får det bättre snart.

2008-11-08 ★ 10:47:16
URL: http://eseret.blogg.se/
Postat av: Sussi

Hej vännen!

Förstår precis hur du känner, dom där känslorna har jag också jobbat med under min graviditet många gånger.

Rädd för att bli utråkad och känna mig ensam.



Skumt att vi varit med om samma traumatiska upplevelse.

Ska bli intressant att läsa om din förlossning sen om du orkar skriva ner den vill säga.



Jag utlämmnade väldigt mycke eftersom det var mycke känslor och mycke kaos jag inte orkade skriva om just nu i dagsläget.



Kram på dig vännen!

2008-11-08 ★ 13:25:03
URL: http://suzilemon.blogspot.com/
Postat av: mamma russin

kramar om.. mailar dig ikväll!!

kram

2008-11-08 ★ 17:03:45
URL: http://enburkrussin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Minns mig!

E-postadress: (visas bara för Soya)

Hemsida/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback
RSS 2.0